Allvarligt
Hej!
Jag läste din blogg för drygt två år sedan och jag minns svagt att du skrev om en händelse en dag då du såg Honom längre bort i sin bil. Du blev rädd och sprang så fort du kunde genom buskage och dylikt.. Sedan fick du dåligt samvete för att du "sprungit ifrån Honom".. Du gick visst tillbaka och så har du flyttat igen.
Jag har gått igenom en separation och jag lämnade innan det blev riktigt illa. Jag stod ut i fem års tid med kränkningar, sönderslagna ting i hemmet, sönderslagna innerdörrar och skåpsluckor.. Husdjuren stod under hans våld och under dessa fem år så slog han och sparkade mig kanske sex-sju gånger. Den psykiska misshandeln var BRA MYCKET TUFFARE. Ständiga hot, svartsjuka och anklagelser om otrohet kantade min annars så påfrestande vardag som tvåbarnsmor. Vi har två små barn ihop.. Och droppen blev sista natten då jag hade varit ute med arbetskollegor på en semesteröl och jag kommer hem och möts av att han står i hallen och drar sitt pekfinger över sin hals och pekar sedan på mig. Han pratar samtidigt i telefon och han har sina berömda "svarta ögon." Jag hade tydligen varit otrogen med tre män(!)den kvällen enligt hans källa i telefon.. suck Barnen vaknade av att han skrek på mig och det jag såg var hans mun som gapade och gapade men jag hörde ingenting.. Jag såg mina barn irra runt, rädda, i köket.. Min enda tanke var "Jag flyttar nu.. Det är över.." Två veckor senare bodde jag i en egen lägenhet och livet är bättre idag! Det första halvåret efter var helt sjukt, men jag kunde tackla det mycket bättre eftersom jag bor i mitt och det han sa till sig och hotade mig med, rann av mig som vatten på en gås.
Tack alla mina änglar att jag inte stannade kvar längre, jag hade levt ett ännu värre helvete framöver. För så som jag har uppfattat hur dessa förhållanden utvecklar sig, så blir det bara värre med åren! Dessa fem år räckte för mig..
Ett tips från mig, du lägger ju upp sorgsna svarta bilder på rädda och ensamma kvinnor här i bloggen.. Kan du inte vända på det istället? Lägg upp friska, leende, starka kvinnor som symboliserar vad du kommer att ha framför dig?
Styrkekramar från en som vet hur tankegångarna går i "livet efter"..
Ja precis, jag gick tillbaks... även fast jag så gärna ville lämna var jag nog inte riktigt redo för det. Jag blev snabbt hjärntvättade och var tillbaks i helvetet men den här gången blev han värre och allt trappades upp hela tiden.
Den där psykiska misshandeln höll på att göra mig galen! Så jag förstår vilket helvete du hade, och det kan ibland bara svårare att lämna någon som mer psykiskt än fysiskt misshandlar en eftersom det inte finns något "bevis" som gör att man känner att det är fel eller reagerar (som t.ex. blåmärken eller benbrott vid fysisk misshandel), man får ju för sig att man imbillar sig och de har lättare att övertyga en om att man är "sjuk i huvudet" och får för sig saker/hittar på för att bråka.
Skönt att du fick tag i lägenhet så snabbt! Vad jag förstått får man förtur när man har barn men så snabbt har jag aldrig hört att det gått :) Dit jag har flyttat kan man relativt lätt få lägenhet men jag kan inte skriva på något kontrakt eller något än eftersom jag inte har någon aning om vad som kommer hända och om jag måste leva i skyddat boende längre än planerat m.m.
Tack desamma, hoppas det fortsätter gå bra för dig och dina barn!
Du har rätt med de dystra bilderna, men ibland gör det mig även starkare och får mig att tänka "aldrig igen!"
Gumman!! Du måste polisanmäla honom för att han också ska få känna på att det han som har gjort fel och få sitta och tänka över vad han har utsatt dig för. Har du några bevis på skadorna som tex. fotografier eller läkare??? styrkekramar från en som vet hur du känner!!!
