tystlidande

Oj, det var 3 dagar sen jag skrev här, blev förvånad när jag såg det... snacka om att ha tappat tidsuppfattningen. Igår var jag hemma hos en vän tillsammans med en annan vän och kollade på hockey och åt en jätte god sallad som vi gjorde. Tvättade och städade innan jag gick dit. Blev väldigt sent där och jag kom inte i säng förens 00.30, så idag har jag varit riktigt trött. Har förfärlig träningsvärk i benen efter några övningar jag gjorde igår, kan knappt röra mig utan att det gör ont.

Har fått en cd från jobbet som förhoppningsvis ska hjälpa mig att stressa ner och bli mer avslappnad innan jag går och lägger mig, jag är uppe i varv och stressar alldeles för mycket och det är sällan jag känner mig avslappnad - i längden är det skadligt för hjärnan och kroppen.

Nu ska jag ta och lägga mig på sängen och vila lite, är helt slut i huvudet efter denna arbetsdag.

Min första dag som skattebetalare är avklarad, eftersom jag hade tid hos psykologen jobbade jag endast till 14.20 istället för 17.00 men imorgon blir det min första 9 timmars dag.

Hade förstått det som att jag skulle få min första lön (alltså en summa över existensminimum) i juli då jag trodde att det räknades som att jag jobbade från 15 maj till 25 maj och sedan "nollställs" räkningen, men man räknar tydligen från första till sista varje månad så jag kommer hinna få ihop lite timmar så jag i alla fall får en lön som kommer ligga på en summa över vad jag fått de senaste 21 månaderna! Känns så skönt. Ringde försäkringskassan i fredags för att berätta att jag fått anställning och att jag därför inte vill ha något bostadsbidrag denna månad (eftersom man blir återbetalningsskyldig på hela summan man fått detta år om man tjänar över en viss summa, vilket jag kommer göra och jag vill betala tillbaka så lite som möjligt även fast det kräver att jag måste leva ännu snålare) så jag trodde att jag skulle få 1300 kronor mindre än existensminimum nästa månad och behöva leva som en kyrkråtta, men tack och lov behöver jag inte det nu.

Äntligen är jag självförsörjande, har längtat efter detta sååå länge! De fysiska spåren efter mitt gamla liv blir bara färre och färre...

Har börjat känna av magkatarr på sistonde, är dock inte förvånad, är mer förvånad att det inte kommit tidigare. Gick förbi apoteket och köpte Novalucol så jag hoppas det hjälper, fick också tipset att äta många gånger fast små portioner, jag har gjort tvärtom.

Innan apoteket var jag i stan hos en studievägledare och fick hjälp med att räkna ihop poäng på betygen och att fylla i ansökan till de sista kurserna jag vill läsa för att få fullständigt betyg, men eftersom jag inte kan söka på samma sätt som alla andra så ska jag först träffa speciell person på skolan jag ska börja innan jag kan skicka in ansökan så det inte blir något fel, hon visste tydligen hur allt skulle gå till. Kommer läsa 2 kurser på distans i augusti till december om jag kommer in, vilket räknas som 50% studietakt (får se om jag senare skriver ut exakt vilka kurser det är). Det fick bli distanskurser eftersom jag kommer hoppa in på arbetet när det behövs efter sommaren och jag vill kunna jobba så mycket som möjligt och då gäller det att kunna vara flexibel och tillgänglig. Blir lite smått orolig över att jag kanske inte kommer klara att plugga lika bra som förr, men jag ska göra mitt bästa.

Har haft ett kortare besök idag, vi åkte först till ett stort köpcentrum och gick runt lite, sedan förbi en djurkyrkogård som jag flera gånger tänkt att jag vill besöka (ligger på vägen till köpcentrumet) och kolla hur det ser ut där då jag aldrig varit på en begravningsplats för djur, därefter till ett naturreservat som var väldigt vackert och fridfullt.

Bild från känd djurkyrkogård i Paris, Frankrike.

Igår fick jag ett sms när jag var på praktiken där en vän frågade om jag ville komma över med en annan vän och äta taco och kolla på hockey, tyckte det lät som en toppen idé och gick dit vid 17, efter att jag fixat lite hemma och bytt om. Vi hade det jätte trevligt och jag fick skynda mig hem vid 22.30 efter att jag glömt bort tiden lite, diskade snabbt och gjorde i ordning lunchlåda och sedan la jag mig direkt för att få så mycket sömn som möjligt.

Idag gick jag hem från praktiken efter lunch för jag hade sån hemsk huvudvärk, jag tog en värktablett men det hjälpte inte och det blev bara värre och värre, kändes ända från pannan till nacken och känner av det fortfarande. I morgon tänkte jag vara hemma och vila och på måndag är jag ledig så idag var sista dagen som praktikant!

Klicka på länken och läs om alla de 195 kvinnor som blivit dödade av sina män, pojkvänner och ex-män sedan januari år 2000. Det finns en liten kort beskrivning om vilka de var och hur de blev dödade.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/dodadekvinnor/

I söndags var jag och en vän hemma hos en annan vän, vi hade köpt med oss massa gott och så bakade vi en rabarber och blåbärspaj som vi åt på baksidan av huset i solen. Vi spenderade hela dagen hos henne och vi hade så roligt att vi glömde bort tiden så jag kom hem alldeles för sent egentligen så jag fick snabbt diska och sedan lägga mig eftersom jag skulle upp 06.15. Jag bestämde mig för att berätta sanningen om mitt liv och varför jag flyttat hit för dessa två vänner som är god hjärtade människor och som några av få som jag känner att jag kan lita på, kändes som en stor sten lyftes från bröstet efteråt och dagen efter fick jag ett jätte fint sms av den ena som värmde i hjärtat. Ångrar inte en sekund att jag berättade och känner ingen ångest eller rädsla alls över beslutet.

Deras reaktion på det jag berättade var nog chock, de tyckte hela situationen var hemsk och kunde nog först inte ta in det riktigt, kan nån som är så glad ha så stora problem kanske de tänkte? Det passar nog inte in i bilden man har om mig. Först såg det lite ut som att de väntade på att jag skulle säga "jag skämtade bara", men när det sjunkit in lite så visade de stor empati och frågade lite frågor om situationen osv. Det jag sa var att jag lever med skyddad identitet och gömmer mig från en man som vill döda mig, sa knappt något om den fysiska misshandeln, mer den psykiska som förklarar lite varför jag är som jag är eller reagerar som jag gör men det var inte specieltt mycket det heller, det blev mest prat om hur jag lever och hur jag skyddar mig. Detta väcker också ilska inom många, varför hjälper inte samhället mer och skyddar de som är utsatta...

I och med att jag har berättat känner jag mig friare, jag ska ta tillbaka mitt liv och inte låta han styra det! Jag vill inte behöva vara rädd eller undvika människor pga situationen som jag hamnat i, jag kommer alltid vara försiktig, men det är dags att låta människor komma nära igen.

De senaste dagarna har jag haft mycket i huvudet och att jobba fredag och sedan måndag igen gör stor skillnad mot hur jag haft det förr, hinner knappt med något och eftersom jag slutar så "sent" (mot vad jag är van vid) så är det kväll innan man hinner blinka. Nu är jag bara ovan vid det här sättet att leva så snart hittar jag nog rutiner som funkar bättre så jag hinner med mer, prioriterar det som är viktigt helt enkelt och struntar i det andra. Nästa vecka har jag tagit ledigt på måndagen men från och med tisdag är det 9 timmars arbetsdag 5 dagar i veckan.

Fick ett tips av en vän hur man kan ta till vara på tiden så man verkligen har fria/lediga helger utan massa stress och ångest över allt som ska göras hemma; man tvättar, städar och gör det som ska och kan göras inför helgen på torsdagen så man kan komma hem på fredagen och bara kan slänga sig ner i soffan och fylla helgen med roliga saker eller bara ta det lungt. Även fast man är trött efter veckan på torsdagen är det värt att ha en dag där man "sliter ut sig" så man får en lugn helg, annars går ju en halv eller kanske till och med en hel ledig dag åt "ingenting".

Jag köpte ett block och blyertspennor (speciella för att rita med) förra helgen när jag var iväg och idag bestämde jag mig för att sätta mig och rita lite, blev ett kvinnoansikte i närbild från sidan (ritade av en bild jag hittade på nätet) och försökte mig på att göra en mun för första gången. Vill lära mig att rita ett ansikte så det ser så verkligt ut som möjligt så det är bara att öva, öva, öva. Det är så kul att rita och äntligen har jag börjat med det, det finns massor av saker som jag velat göra men skjutit upp... bättre sent än aldrig?

Praktik till 13.30, psykolog mellan 14.00 - 15.00, fika med en från personalen där jag bodde 16.00 - 18.00... ja det är lite så min dag sett ut, ganska fullbokad med andra ord. Rensade bland papper och i en låda när jag kom hem och snart ska jag kolla på Unga mödrar Danmark på kanal5 play. På söndag ska jag kanske träffa några vänner och nästa helg får jag besök över dagen.

Det har inte varit något problem alls att gå upp i arbetstid, var trött första dagen men sedan har det inte varit något problem, nästa vecka börjar jag jobba måndag - fredag 08.00 - 15.00, min första hela vecka.

Har inte riktigt helt kommit igång med övningarna jag fick från sjukgymnasten som jag ska, hade inte tid att göra de i morse för jag fick så bråttom men från och med imorgon ska jag göra de morgon och kväll, och eventuellt mitt på dagen om det finns möjlighet.

Hade tid hos sjukgymnasten 1 timme efter att jag slutat så jag cyklade hem, bytte om, och cyklade mot vårdcentralen. Fick göra en del rörelser och sjukgymnasten kände på mina revben och muskler runtomkring, utlåtandet därefter blev som sådant att hon trodde att det antagligen är så att musklerna mellan revbenen är irriterade och blir ännu mer irriterade vid belastning/ansträngning vilket gör att jag får så ont som jag får. Blåmärket jag fick på revbenen i sommras efter att jag spelat fotboll (skadade mig inte, utan fick bara plötsligt ont) berodde på att jag fick en muskelbristning. Eftersom jag andas ganska ytligt efter skadan eftersom jag blivit "van" vid det så måste jag börja andas djupare för att träna musklerna som är irriterade/skadade i börstkorgen, fick även med mig några övningar jag ska göra 3 gånger/dag för att träna musklerna. Jag sammankopplade min ökade smärta med praktiken, men sjukgymnasten tror att mina problem med revbenen började förvärras efter akut bronkit som jag hade i januari i samband med halsflussen (precis innan praktiken började). Hon tror också att det eventuellt kan vara så att revbenen inte har läkt ihop som de ska och att det är någon benbit som sticker ut och ligger och irriterar/skaver, men jag ska göra dessa övningar jag fick hem i några veckor och se om det blir bättre, ska även börja promenera för att börja komma igång och börja belasta musklerna mer, fast i ganska långsam takt. Min hållning var även lite sned vilket jag inte tänkt på innan, är lite mer lutad åt det mer "icke-skadade" hållet (vilket inte förvånar mig eftersom det gör att jag får mindre ont när jag lutar mig så med mening).

Underbar dag på praktiken! (Kanske borde säga jobbet? Men jag praktiserar ju 2 veckor till så det får bli "praktiken" fram till att min anställning börjar). Kom dit 8 och fick då veta att det inte skulle bli som vanligt idag (=lite att göra) och jag hjälpte då min handledare med några andra uppgifter, vi började jobba flitigt men det slutade med att vi satt och pratade/diskuterade olika saker, vi pratade även om saker som varit i mitt och hennes liv. Blev som en liten terapi stund. Kunde inte fått en bättre dag med ökad arbetstid (8-14 idag), åt lunch för första gången på jobbet och vi satt ute i solen och åt.

Är nu hemma från resan, kom fram 18.15 med tåg och åkte då direkt hem för att lämna alla saker och sedan åkte jag till stan för att handla mat så jag har till matlåda imorgon. Hittade en helt underbar affär i staden vi var i som vi alla blev förälskad i, jag handlade en hel del så jag hade mycket att bära på vägen hem.

Jag hade några riktigt bra dagar så det är lite tråkigt att komma hem, eftersom jag kom hem så sent så har det varit lite stressigt med att hinna allt innan jag måste gå och lägga mig men jag ska strax gå och duscha och försöka ligga i sängen innan 23 för imorgon börjar upptrappningen av arbetstiden så det gäller att vara någorlunda utvilad.

Pga smärtan jag haft i revbenen/bröstkorgen som ökat på senaste tiden bokade jag tid hos en sjukgymnast och ska dit på torsdag för en första undersökning/bedömning, känns jätte skönt att jag äntligen orkat ta tag i det. Vad som fick mig att ringa var att jag fick en sån kraftig smärta i fredags att jag blev illamående...

Blev tillfrågad av två vänner från rehabiliteringen om jag ville hitta på något på valborg, blev så glad över det. Tyvärr så åker jag ju bort men att veta att det finns några här som tänker på mig och vill ha med mig i deras sällskap värmer otroligt. Vi har pratat om att dra iväg med tåg någon dag, någonstans. Liksom bara komma i väg lite.

Har tänkt mycket kring min nya livssituation och de gamla förhållningssätten som inte fungerar längre när jag är i en ny fas (med jobb, vänner mm), så igår hos psykologen pratade vi kring detta. Det främjar inte min psykiska hälsa att fortsätta vara så isolerad och ensam som jag är och inte våga prata med någon. Men det är svårt att låta någon komma in i mitt liv, i stora drag så jag litar inte alls på någon och tror att personer som kommer nära kommer skada mig så fort de får chansen, jag har svårt att skilja mellan han och andra, min hjärna säger mig att alla fungerar precis som honom och det är ett stort problem... man är alltid på sin vakt. Jag kan inte fortsätta skydda mig mot inbillade "hot" från personer som egentligen inte utgör något hot mot mig, även fast det är riktigt läskigt måste jag börja pröva mig fram... testa att lita på någon för att kunna bevisa för mig själv att det inte dödar mig. Jag vill kunna ha nära vänner som vet om min situation, på ett sätt gör det mig mer skyddad eftersom man då har ett större skyddsnät med personer som ser efter en och ser till ingen känslig information läcker ut.

Jag har bestämt mig för att börja med att berätta för en person från rehabiliteringsgruppen som har visat att hon har ett stort hjärta och vi båda tycker mycket om varandra. När jag berättar beror alldeles på när rätt tillfälle ges, men förhoppningsvis snart. Jag vet faktiskt inte om jag vill säga rakt ut att jag blivit misshandlad av min fd pojkvän, men jag kommer berätta att jag lever med skyddad identitet och under dödshot och förklara vad det innebär. Sen om jag säger att jag inte vill gå in på varför eller berättar får känslan i stunden avgöra.

Cyklade hem med cykeln efter praktiken och pakerade den utanför och gick sedan direkt till bussen mot stan. Skulle hämta en sak jag beställt från en affär och köpa nagellack, men kom hem med lite mer än så och 800 kronor fattigare. Köpte äntligen en keps som jag tänkt göra i 1 år tror jag, köpte även bla en silverring som jag velat ha.

Fick något "ryck" och började städa direkt när jag kommit innanför ytterdörren även fast jag egentligen var helt slut, men nu så är det rent och fint. Skönt med fredag imorgon! Denna vecka är min sista lugna vecka, på onsdag börjar jag gå upp i tid... blir mer och mer att göra på jobbet så idag var det full fart.