tystlidande

På något konstigt sätt känner jag stor press över att jag måste fixa mitt liv snabbt och må bra, men jag vet inte varför jag känner så. Vi pratade idag om att man måste tillåta sig att "bara vara" och tillåta sig kännas vid känslorna.

Jag känner att allt börjar komma ikapp sakta men säkert och jag påminns om saker när jag hamnar i vissa situationer eller ser något som jag kopplar till en viss händelse. Det gör ont att känna det . Jag undviker verkligen trappuppgångar för det ger mig ett sånt obehag och jag ser saker Han gjort mot mig i mitt huvud och blir rädd. Även bilar är stor stress och om någon gasar upp snabbt är obehaget, paniken och minnena där.