tystlidande

Imorgon flyttar jag troligtvis härifrån. Bort från Han. Bort från alla jag känner. Jag kommer aldrig kunna komma tillbaks hit, aldrig gå här hur jag vill vilket borde vara självklart för alla. Ibland förstår jag inte riktigt hur samhället kan fungera såhär; jag får ge upp allt, blir instängd som i ett fängelse, får inte träffa dem jag älskar och gå med rädsla dag som natt, men Han som borde sitta i fängelse får gå fri, och fortsätta leva livet som han alltid levt.