Förnedrad
Hittade inga byxor, köpte bara en tröja och några nagellack och gick hem ganska snabbt... hade ingen vidare lust att gå i affärer idag. Kollade på en film med en annan här på eftermiddagen men annars har jag inte gjort så mycket, kollat på tv och varit på mitt rum bara.
Mycket har hänt inom mig på bara några dagar... jag har inte kvar den här lusten att dela med mig med av saker med Han som händer i mitt liv längre, jag har andra att dela det med och de bryr sig på riktigt. När det frågar vad jag gjort eller hur jag mår så frågar de inte "bara för att", och jag kan säga att det var lääänge sen jag fick uppleva den känslan av att någon bryr sig om mig, den fula, tråkiga och ointressanta mig.
Den sista tiden så lyssnade han aldrig på vad jag sa, de kanske sista 4 månaderna. När jag ville berätta något viktigt eller något som verkligen betydde något för mig eller som gjorde mig ledsen, så kunde han mitt i konversationen börja prata om t.ex. vad jag tycker han ska äta till middag... och när jag sa "lyssnar du inte eller? jag höll ju på att berätta något" så kunde han antingen; 1. skrika "håll käften och ring upp mig när du gråtit klart (även fast jag inte alls grät) 2. säga "fattar du inte att jag inte orkar lyssna på ditt tråkiga liv" 3. säga "jo fortsätt" och sen hörde man att han la ifrån sig luren och när jag sa "hallåå hallåå" så tog han upp luren och skrek "jag lyyysssnnaaaarrr" och la ner den sen igen, och la jag på då så blev han helt galen så jag var tvungen att vänta i telefonen tills han tog upp den igen och sa "hej då".
Att skriva det här får mig att äcklas av honom och skämmas över mig själv att jag kunde tillåta honom göra så! Det är sjukt att man inte just så kan se hur otroligt fel det är att blir behandlad så. För mig var det där helt normalt. Fast det som är kostigt är att om någon annan hade berättat att sin kille behandlade henne så (både då och nu) så hade jag blivit jätte upprörd och arg... men när det gällde mig var det helt och hållet normalt.
Mycket har hänt inom mig på bara några dagar... jag har inte kvar den här lusten att dela med mig med av saker med Han som händer i mitt liv längre, jag har andra att dela det med och de bryr sig på riktigt. När det frågar vad jag gjort eller hur jag mår så frågar de inte "bara för att", och jag kan säga att det var lääänge sen jag fick uppleva den känslan av att någon bryr sig om mig, den fula, tråkiga och ointressanta mig.
Den sista tiden så lyssnade han aldrig på vad jag sa, de kanske sista 4 månaderna. När jag ville berätta något viktigt eller något som verkligen betydde något för mig eller som gjorde mig ledsen, så kunde han mitt i konversationen börja prata om t.ex. vad jag tycker han ska äta till middag... och när jag sa "lyssnar du inte eller? jag höll ju på att berätta något" så kunde han antingen; 1. skrika "håll käften och ring upp mig när du gråtit klart (även fast jag inte alls grät) 2. säga "fattar du inte att jag inte orkar lyssna på ditt tråkiga liv" 3. säga "jo fortsätt" och sen hörde man att han la ifrån sig luren och när jag sa "hallåå hallåå" så tog han upp luren och skrek "jag lyyysssnnaaaarrr" och la ner den sen igen, och la jag på då så blev han helt galen så jag var tvungen att vänta i telefonen tills han tog upp den igen och sa "hej då".
Att skriva det här får mig att äcklas av honom och skämmas över mig själv att jag kunde tillåta honom göra så! Det är sjukt att man inte just så kan se hur otroligt fel det är att blir behandlad så. För mig var det där helt normalt. Fast det som är kostigt är att om någon annan hade berättat att sin kille behandlade henne så (både då och nu) så hade jag blivit jätte upprörd och arg... men när det gällde mig var det helt och hållet normalt.
Det var allt från mig för idag
God natt
Kommentarer
Trackback
