tystlidande

Första gången jag försökte lämna Han bodde jag på skyddat boende och kom då i kontakt med andra misshandlade kvinnor som hade varit med om vidriga saker. Då, för flera år sen var jag ett av de "milda" fallen, och när de andra berättade en del av deras historia för mig var min första tanke "det där skulle Han aldrig göra göra mot mig". Jag tyckte inte jag passade in där, jag tyckte inte jag var som dom, jag tyckte inte jag hade varit med om misshandel (han misshandlade mig väldigt svårt psykiskt, men fysiskt han hade "bara" givit mig örfilar ocn nypt mig) om man jämförde. Jag tänkte då att det han alltid hade sagt till mig stämde, han kunde inte kontrollera sig bara, han gjorde inte det där med flit för att göra illa mig eller såra mig, han älskade mig. Jag vet inte om det jag kände var pga att jag inte kunde acceptera att jag var ett offer för en kvinnomisshandlare eller att jag helt enkelt inte såg likheten i deras historier, alls.

Nu, några år senare så är jag en av dom med de vidriga historierna, den som som chockar folk med sin historia... som får folk att undra hur en människa kan behandla en annan på det sättet. Han kunde kontrollera sig men han ville inte, han var kapabel till allt det där jag inte trodde.

Ni som nu är i ett förhållande där ni blir slagna och tänker "jag är inte en av dom, min pojkvänn är inte som dom", tänk om! Det här kan hända alla, Du kan hamna där jag är... och jag kan säga att det är inte värt det... inte ens för all kärlek i världen.

Läs artikeln om Emma Pettersson som blev brutalt misshandlad av sin fd pojkvän. En hemsk historia om en helt vanlig tjej som råkade ut för helt fel kille.