Okej och inte okej



Idag har allt känts okej om man jämför med de senaste dagarna, beror nog på att jag sov bra i natt och kom ut lite på dagen. Det som känns lite minde okej eller vad man ska säga är att jag börjar känna som jag gjorde förra gången jag gick tillbaks för 2 år sen... jag saknar Han, ganska ordentligt nu! Och ibland känner jag verkligen att jag innerst inne verkligen älskar Han, jag vet inte om det är så det brukar kännas? När de känslorna kommer upp så brukar jag tänka; man kan ju älska någon, men ändå ha insett att man inte kan leva tillsammans.

Ibland är allt så svart och vitt för mig, och det gör att allt ibland blir lite ihopsnurrat i mitt huvud. Jag tror att om man lämnar någon måste man hata den personen, och det borde jag ju egentligen göra efter allt som har hänt men samtidigt har jag sett honom som två personer... det är som att jag haft två förhållanden på något sätt, och jag har betett mig efter vilken "person" han varit. Det är så svårt att förklara. I alla fall så älskar jag den snälla killen han var, när han var snäll var allt perfekt och då var han min dröm man! Och det kommer alltid vara en saknad att jag "förlorade" honom, att jag inte får ha honom i mitt liv mer och det kommer jag även sörja över. Men bara för att jag älskar honom behöver det inte betyda att jag måste vara med honom... jag behöver inte gå tillbaks bara för att jag saknar honom, och de var de känslorna jag inte riktigt kunde hantera förre gången som gjorde att jag hamnade med honom igen. Det är okej att sakna Han...

...men jag ska också komma ihåg vad Han faktiskt gjort mot mig. Det han gör mot mig är INTE kärlek. Man älskar inte nån man förolämpar varje dag, nån man slår blodig och medvetslös och nån man totalt ignonerar och terroriserar när man känner för det. Han älskar inte mig för att han inte låter mig gå ut eller slår mig när han tycker jag gjort fel, det där är bara något han inbillar mig.



Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej!!! Jag vill börja med att skriva att jag tycker att du är otroligt stark människa!!!! Jag vet EXAKT precis hur du känner för det gjorde jag med. Jag saknade den snälla personen och är så ledsen över att jag förlorade honom, han som var min dröm man. Men det var första gången som jag lämnade honom. Andra gången jag lämnade honom var för ca 4 månader sedan. Men denna gången var det annorlunda då kände jag mest bara hat eftersom han den här gången hade gjort illa våra barn också. Men jag känner igen på vartenda ord som du skriver i din blogg. Vi bodde på skyddat boende i ca 2 månader. Jag och mina barn och nu bor vi egen lägenheten, så skönt är det verkligen att vara fri ifrån honom, men samtidigt sorligt på något sjukt vis. Han har fått ett långt färngelsestraff för det som han gjorde mot mig och barnen. Vill inte skriva för mycket här. Men du får jättegärna skicka till min mail så kan vi prata där. jag vet att det är jättetufft men du kommer att få ett jättebra liv så småninigom, men det tar sin tid. STYRKEKRAMAR!!!!!!!!!!

2010-08-16 @ 19:30:34
Postat av: Tystlidande

Tack så jätte mycket anonym. Vad skönt att du och dina barn har det bra nu :) Det är inte ofta man hör att nån har fått ett långt fängelsestraff så det känns bra att höra!!! De ska få vad de förtjänar... även fast jag inte polisanmält än och verkligen överväger om jag ens kan göra det så tycker jag det är så rätt när de här männen hamnar i fängelse, man ska inte gå fri när man gjort som de gjort mot oss och jag brukar också tänka att man gör killens nästa tjej en tjänst, man kan lätt ta reda på vad en person suttit straffad för och då kanske hon aktar sig för honom.



Ja det känns sorgligt att allt bara är slut nu, men det är ju också för man delat så mycket med de här männen under så lång tid. Jag hade t.ex. bara mitt ex under många år, han var mitt allt, så nu känns det som jag förlorat en del av mig själv för jag VAR han, jag fanns liksom inte längre. Men jag kan också tänka att det var då och nu är nu, allas liv förändras hela tiden och nu är det dags att gå vidare till ett nytt liv, och få styra det som man vill och inte behöva känna de där känslorna när man blir slagen.



Jag hoppas det fortsätter att gå bra för dig och dina barn :) Kämpa på! Kram kram

2010-08-17 @ 18:23:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0