tystlidande

Jag märker hur osäker men ändå självsäker på samma sätt Han gjort mig. Jag bryr mig inte längre vad folk tycker om mig, jag vet att alla är olika och man kan inte bli omtyckt av precis varenda människa, så funkar livet och om någon har svårt för mig behöver den inte komma nära mig heller. Jag orkar inte må dåligt en enda dag till pga andra människor...

...men det som är jobbigt är att han fått mig att bli osäker på mitt utseende, jag tycker inte jag är vacker och jag tror aldrig någon kommer kunna älska mig eller dras till hur jag ser ut. Jag tycker jag är ful för jag har fått höra varje dag att jag är det och Han påpekade alltid något fel med mitt utseende och kunde skratta åt det. Jag blir arg när andra säger att de tycker de är fula, för varje människa är unik och istället för att må dåligt för vad man inte har/ hur man inte ser ut ska man vara glad för det man har och vara stolt över sig själv, men det är svårt för mig att tänka så.

När någon kollar på mig, kille eller tjej tänker jag att de kollar på mig för att de tycker jag är ful. Det ger mig ångest och även fast andra säger många positiva saker till mig tror jag inte på det, jag blir glad för sekunden men när jag kollar mig i spegeln förstår jag inte vad de ser som är fint.