tystlidande

Jag har börjat känna känslor som är jätte jobbiga, jag sörjer att jag förlorat Han... inte att jag inte kan vara med honom för det vill jag inte, jag vet hur Han är och det kommer aldrig förändras, men jag känner verkligen av att det finns ett tomrum i mitt liv. Han var ju mitt allt, hela mitt liv kretsade kring honom och han var den enda jag hade. Det känns verkligen som jag sörjer någon som dött för jag vet att jag aldrig mer kommer kunna träffa honom eller prata med honom.

Det känns konstigt att ha så mycket olika känslor för samma person. Kan man verkligen vara livrädd för någon och sakna Han på samma gång? Vet inte om det "positiva" jag känner för honom är känslor som finns kvar som jag lärde mig att ha för att klara av att leva med honom, eller om det är riktiga känslor. Ingen kan svara på det förutom jag men jag har svårt att förstå mig på det jag känner, vad som är jag och vad som är Han.