tystlidande

Nu är jag i den nya staden som jag flyttat till, har varit här i lite mer än en vecka och varenda minut är som flera timmar! Jag går ut och handlar mat och även åker till stan ibland, men stannar helst hemma för jag är så rädd för att han ska se mig eller att någon annan ska se mig så han får reda på att jag är här. Vet inte hur stor chansen är egentligen, men man blir enormt paranoid.

Det han gjort mot mig börjar komma upp till ytan nu, innan har jag bara förträngt allt för att orka med, men nu när jag är fri från honom så börjar jag grubbla på allt... Vad är det som har hänt egentligen? Hur hamnade jag här? Jag inser hur nära det var att jag inte skulle finnas här vissa gånger. Det är obehagligt att tänka så. Den som skulle älska mig, uppskatta mig och finnas där för mig var den som skadade mig och kunde gå så långt att han till och med kunde döda mig. Det är sjukt.

Har ansökt om skyddad identitet (sekretessmarkering) hos skatteverket och hoppas det går igenom snart, men tydligen är inte sekretessmarkering ett tillräckligt säkert skydd då man ändå lätt kan få reda på personens adress, så jag ska ansöka om kvarskrivning så fort som möjligt. Det är även på tal om att jag ska byta namn helt pga hotbilden mot mig, men jag vet inte riktigt om jag vill... för mig är det stort att byta namn och bli någon du inte föddes till att vara. Helt plötsligt ska andra börja kalla mig något annat, och man måste hitta på en historia om vem man är till alla man träffar... det känns... konstigt.