tystlidande

När jag kollar på bilder på oss känner jag ingenting längre, det är som att kolla på fotografier av okända människor... jag kunde inte bry mig mindre. Han är ingenting för mig längre och känslorna för honom är inte som förut. Jag kan säga att jag inte älskar honom längre... och jag vet inte om de känslorna egentligen försvann för länge sen, bara att man fortsatt hålla kvar vid dom för att orka.

Jag vill inte att Han på något sätt ska finnas i mitt liv längre, jag ska gå vidare och se till att få det livet jag alltid velat ha och blir lycklig av att leva. Jag vill inte se honom, inte höra hans röst... jag vill inte ens ha ett förlåt.