tystlidande

Det känns lite konstigt att bo bland massa människor man inte känner och man kan inte vara i fred på samma sätt som när man bor själv. Man har ett eget rum här (ganska litet med säng, garderob och en byrå) men allt annat delar man på.

Jag känner lite som förut här, att jag inte passar in, att jag inte är som dom... jag tycker synd om alla här som är i den här situationen och även om jag bor här precis av samma anledning som dom ser jag inte riktigt det så, jag får för mig att jag hamnat fel. Men det tar väl ett tag och smälta och jag har i allmänhet inte heller förstått riktigt vad jag varit med om egentligen.

Gick och åt en hamburgare och sedan handlade mat hit, men jag vill inte riktigt än ställa mig i köket och hålla på och laga mat, det känns pinsamt. Det är ju inget pinsamt med det men det känns som att jag inte känner någon här och att jag inte bara kan gå och ta för mig i deras kök, ungefär som jag är på besök här...

Jag vet att det blir bättre när man mer kommit in i hur det funkar här och allt men i början är det alltid lite jobbigt... nu ska jag ta och vila en stund och sedan får jag se vad jag gör....