tystlidande

Jag vet inte varför alla känslor sätts igång efter att jag pratat om Han... och inte de känslor som borde komma kommer, utan känslor av saknad. När jag berättat om saker han gjort mot mig till andra så känner jag inte riktigt hatet, istället vill jag ha tröst från honom... Han som har gjort allt det där. Jag förstår inte hur jag kan känna så, det är så fel. Men jag vet inte om det är så att han alltid har varit den enda jag haft i flera år, så det blir naturligt/automatiskt att jag vill vända mig till honom när jag blir ledsen eller mår dåligt... för även när han slagit mig har jag velat ha tröst av honom efter, att han ska vara med mig och krama om mig när jag gråter för det han gjort.

Jag vet att jag inte kan ge efter på direkten när de där känslorna kommer, för de går över. Jag har sagt till mig själv att vänta 1 timme när jag känner så och gå och göra något annat under tiden, och om jag känner likadant efter den timmen så ringer jag honom. Jag tror aldrig man ska säga till sig själv "jag får inte", för när du sen får en stark lust att ringa så kommer du ringa den sekunden... ha istället en plan för hur du ska göra när du får den där lusten, viljan att ringa kommer släppa även fast det inte känns så och då slipper man göra misstaget att kontakta dom för man kan inte "ta tillbaks" samtalet och då har man satt sig själv i en knepig situation. Jag har även sett till att jag har en person att ringa vilken tid på dygnet som helst i fall det blir lite kris och jag känner att jag verkligen behöver prata eller bara behöver något annat att tänka på.