Varför?
Så fort han närmar sig mig blir jag svag, han styr mina tankar utan att ens behöva öppna sin mun, utan att ens behöva vara i närheten egentligen. Jag börjar tvivla på mig själv, jag vill vara bestämd men jag hatar de här känslorna, de förstör allt. Och jag hatar skuldkänslorna Han lägger på mig, som om att allt är mitt fel. Han vet exakt vad han ska säga för att fånga mig, för att sätta igång det här inom mig.
Det här gör mig livrädd, vi har inte ens haft en konversation, varken via telefon eller på något annat sätt och ändå känner jag mig så styrd... nästan som jag är inprogrammerad. Jag vill inte ta ansvar, jag vill inte ta beslut, jag vill bara följa strömmen...
Jag vet att det jag känner är bevisen på hans enorma maipulation, det har satt sig så djupt i mig... nästan som jag hör hans röst hela tiden och jag per automatik gör det jag alltid gjort... spelar med som en pjäs i spelet.
Jag känner så igen mig i allt du skriver.. Trots att jag har lämnat INNAN det blev "riktigt ugly" så känner jag mig styrd i allt jag gör ändå i mitt egna hem. Och det har gått ett och ett halvt år sedan jag lämnade "honom"! Och jag hör "honom" fortfarande..! Det tar tid att läka från ett sådant förhållande.. Jag har haft panikångest i tre år nu och jag vet att den beror på hur jag har levt och fått utstå när jag var tillsammans med "honom".. Jag hoppas på att självläka från den så att jag inte behöver medicinering i slutändan.. Sakta blir jag starkare..
Kram
Det är bra att du kämpar, man ska aldrig ge upp! :) Panikångest är riktigt jobbigt att ha men det kan hjälpa att gå till en kurator/psykolog för att få hjälp med hur man ska hantera det, de brukar oftast vara duktiga och det är svårt att själv ta sig ur det enligt min erfarenhet. Och håll aldrig allt inom dig och grubbla på saker ensam, det är verkligen ett tips.
Kram
