tystlidande

Ännu en till månad har gått, tiden går ändå rätt snabbt även fast det ibland känns som en dag här är flera månader, som att dagen ibland vägrar ta slut och man bara sitter och väntar på att få gå och lägga sig. 23 dagar kvar till jul och nu är det bestämmt att jag inte ska fira jul ensam utan jag kommer åka iväg, men egentligen har jag ingen lust, vill bara att jul och nyår ska vara avklarade. Samtidigt som man längtar härifrån så är det jobbigt att hela tiden vara hos andra och känna att man inte har ett eget hem och det väcker många känslor.

Igår kväll när jag skulle sova kände jag verkligen att jag inte ser någon framtid, jag förstår liksom inte hur allt ska gå ihop och jag är också så rädd för att ta ett steg frammåt. Tänk om allt jag drömmer om och längtar efter inte blir som jag tänkt. Här går jag och drömmer om ett perfekt liv, men vad händer om det blir tvärtom, om jag inte blir lycklig ändå, hur ska jag klara av det?