tystlidande

Tråkigt att jag inte kan skriva lika ofta här längre, men efter nyår ska jag ordna en ny dator så då blir det lättare att skriva. Just nu använder jag en dator där man inte  kan sitta ostörd och eftersom det jag skriver är väldigt privat vill jag hålla det för mig själv just nu tills jag är redo att visa allt jag skrivit för människor som känner mig.

Där jag är just nu har jag saker att göra hela tiden och det är såhär livet borde vara, det känns som skyddade boenden bara är "förvaring", ingenting annat. Jag vet att när jag väl flyttar där ifrån för gott så kommer de riktigta känslorna över att bo så att komma, nu vill jag inte ens fundera över hur det känns eftersom jag inte har något annat val än att befinna mig där. Jag mådde dåligt ganska lång tid efter att jag bott på ett skyddat boende 2007, ibland kunde jag inte prata om det för även den upplevelsen var traumatisk på sitt sätt. Det finns så många olika boenden och ibland har man verkligen oturen att hamna på fel ställe, och har man hamnat fel ska man inte vara rädd för att byta för det har man rätt att göra.

Jag är nästan helt frisk nu, känner bara att jag fortfarande har lite feber men det är nog borta tills imorgon. Där jag är nu känner jag att jag mår riktit bra psykiskt, just nu i alla fall, och det är i en sån här miljö jag behöver vara för att komma vidare med mitt liv.