tystlidande

Jag kommer aldrig någonsin låta rädslan för han styra mitt liv. En dag ska jag kunna gå förbi honom utan att känna en enda känsla för honom, han ska ha lika liten betydelse som alla andra människor som går förbi mig. Det kan ta lång tid tills man kommer till den punkten, men man ska alltid jobba på att komma dit och aldrig ge upp.

Jag är inte lika rädd för han nu som för 4 månader sen, då styrde rädslan mig men det gör den inte längre. Vill jag göra något så gör jag det, han ska aldrig mer få stoppa mig. Jag kanske inte kan göra det på samma sätt som vanliga människor men jag gör det så det blir bra för mig på mitt sätt. Vissa saker får man offra för det helt enkelt inte är värt att riskera något, men man ska ändå aldrig gå runt och vara rädd, bara undvika de där mindre säkra situationerna för ens egen skull.

Jag sitter inte längre och tänker på att jag kan stöta på honom när jag går ut, jag tänker bara att om jag ser honom och han attackerar mig så ska jag göra allt jag kan för att skydda mig själv, han ska aldrig få skada mig igen. Man kan också se till att man har med sig olika saker i väskan som man känner sig säker med, t.ex. överfallsspray.