tystlidande

Jag har haft ont över hjärtat i några timmar, nästan som att något krampar ihop sig i närheten av hjärtat. Jag vet att det inte är något fysiskt fel på mig, har fått så många gånger och det beror på att jag mår dåligt. Ibland kan det även kännas som att någon står på bröstkorgen och det händer ganska ofta att jag får svårt att andas, speciellt när jag ligger ner. Då lutar jag alltid bak huvudet och försöker andas djupa andetag, sedan går det över ganska snabbt. När jag springer och jag känner att mitt hjärta börjar slå fort kan jag få panikkänslor och måste lugna ner mig. Jag känner igen de där stunderna när hjärtat började slå snabbt, när jag var så där rädd för honom. Det framkallar paniken, kroppen känner igen känslan och de snabba hjärtslagen och får mig att känna som jag gjorde alla de gångerna.

Han har gjort mig väldigt illa, både på insidan och utsidan. Att känna såhär efter att jag lämnat honom är väldigt påfrestande och jobbigt. Jag vill inte känna allt det här. Jag vill gå vidare och aldrig mer påminnas om vad han gjort. Jag vill glömma. Men som en psykolog sa till mig; man kommer aldrig glömma, men man lär sig att acceptera det som hänt och går vidare.