tystlidande

Har varit och fixat så jag får nytt bankkort, id kort och hela köret. Bilden på mitt förra id kort var jag riktigt missnöjd med, men den här gången blev den jätte bra så det känns toppen att kunna vara nöjd med den och inte behöva skämmas när man visar den för folk. Det finns mycket viktigare saker i världen, det vet jag, men just nu vill jag verkligen att allt ska flyta på, det känns som minsta lilla grej som går fel kan få mig att bryta ihop.

Det är väldigt jobbigt att hela tiden veta att man är så nära den där gränsen, att det inte krävs mycket för att man ska bli helt nere och att det kan hålla i sig i flera dagar. Speciellt när man känner sig glad och något händer så blir det ännu värre. Jag blev mycket bättre ett tag på att inte hets äta på kvällarna men nu när jag mår sämre och har mycket ångest så börjar det igen, men det kanske beror på att jag har en kumpan och det är roligare att äta när man är två och inte har något bättre för sig. Ska gå och köpa frukt idag så jag kan äta det istället för massa skit mat.

Varje gång jag får ett brev med mitt nya namn kollar jag på det och tänker "är det där jag?" och jag känner liksom inte igen det. Undra hur lång tid det tar tills man vänjer sig vid vad man heter? Och tills man aldrig skriver fel namnteckning och verkligen känner att det gamla namnet inte är jag? Men jag är faktiskt nöjd med namnbytet trotts allt, det känns som jag får lägga mitt gamla liv bakom mig och den jag var då och bli en helt ny människa.