Lycklig i olyckan
I går natt var jag vaken till 3 och satt och pratade med en person jag känt länge. Det känns så skönt att vara bland människor jag känner och inte bara okända hela tiden för det känns som man inte riktigt kan vara som man vill då eller helt vara sig själv.
Vaknade 13.00 idag, men ska försöka hålla normala sovtider och gå och lägga mig vid 12 varje kväll och vakna vid 9-10 tiden. Jag går inte alls ut här och det kan vara ganska påfrestande men jag känner att det blir för mycket för mig, jag orkar inte med alla känslor som kommer. Med tiden kommer jag sakta börja leva normalt men jag har inte brottom någonstans så det får ta sin tid.
Jag vill inte alls tillbaks till det skyddade boendet så jag kanske stannar här flera månader men åker tillbaks då och då. Miljön trivs jag inte alls i och jag känner verkligen att jag inget annat än mår dåligt där. Jag kan fortfarande inte blir trött av mig själv och måste äta sömntabletter för min hjärna går på högvarv hela tiden, ibland blir jag orolig för att jag aldrig ska bli som vanligt igen men alla säger att det kommer bli bättre när allt lugnat ner sig.
Han har försökt kontakta mig igen, det har varit tyst ett tag och trodde att han givit upp den biten med att försöka kontakta på det sättet, men där hade jag fel. Ibland tänker jag att han träffat någon annan eller är upptagen med sitt egna liv så han struntar i mig, men när jag kommer på hur han är som person så släcks den tanken ganska snabbt. Han vill ha tag i mig och ju längre tiden det går blir han mer deperat för jag vet exakt hur han tänker; för varje dag jag är med någon som kan "hjärntvätta" mig att hata honom (han tror inte jag är kapabel till att känna sånt själv) desto viktigare är det att han hittar mig och fjäskar järnet när han tar kontakt så han ska kunna komma åt de känsliga punkterna han vet att jag har. Men de är inte känsliga punkter längre, det är det han inte förstår.
Jag mår dåligt psykiskt, men jag är ändå så lycklig. Jag är lycklig för att jag har ett så mycket bättre liv nu trots att jag inte riktigt har någonting än det hemska liv jag hade med honom. Jag kommer aldrig ångra att jag lämnade honom.
