tystlidande

Förut tyckte jag det inte alls var viktigt med saker och jag förstod inte människor som sa att de blev lyckliga av att shoppa, och det spelade inte så stor roll vad de köpte bara de köpte något mådde de bättre. Jag tänkte alltid att det enda viktiga för mig var att jag var bland människor jag älskar och som älskar mig tillbaks, sen spelade det inte så stor roll vad jag ägde, hur mycket pengar jag hade eller vart jag ens bodde. Jag blev gladare av folks närvaro i mitt liv än saker jag fick, för de hade inget värde för mig så som människor har. Jag fick i perioder mycket saker av han och han förstod inte varför jag ändå klaga på varför han inte umgicks med mig istället för sina vänner, men jag sa alltid att pengar eller annat inte gjorde mig lycklig, men han förstod aldrig vad jag menade; "alla tjejer älskar bara pengar, får de pengar eller saker är de nöjda".

Visst, nu har jag fortfarande kvar mina värderingar på vad som är viktigt, men jag börjar även tycka matriella saker och annat jag inte tyckte förut är viktiga. Det känns som jag börjar förlora allt jag tyckte var bra med mig själv, och han sa alltid "det är jag som har skapat dig, utan mig skulle du vara en hora", och det börjar känns som att han gjorde mig till en bra människa, och utan honom är jag den där dåliga tjejen som aldrig kommer bli något. Jag tyckte verkligen om hur jag tänkte förut, jag var stolt över mig själv och mina åsikter. Nu känns det som jag börjar bli hon jag inte ville bli.

Jag har börjat köpa mycket saker, ibland går jag ut och köper något bara för att, inte för att jag behöver det eller egentligen ens har råd med det. Jag börjar bli som de människorna jag inte förstod och inte ville vara som heller, och det gör mig ledsen. Även fast jag är medveten om det så är det ändå svårt att ändra mig, för det jag köper gör att jag mår bra för stunden och ibland behöver jag verkligen få känna så som jag gör då. Förut hets åt jag ett tag på natten och åt endast väldigt fet mat hela tiden, men eftersom jag började få ångest över min vikt så slutade jag med det och började köpa frukt och förbjöd mig själv att äta på kvällen efter klockan 10. Men det känns som jag måste få ut mina ohanterbara känslor på något sätt och därför har jag börjat shoppa mycket, och slutar jag med det börar jag med något annat.

Jag hoppas att det kommer vända snart, att jag kommer börja må bra. Jag är så rädd för att det ska gå för långt, att det ska ta flera år att ta sig upp. Min högsta önskan är att jag i slutändan ska bli den personen som jag vill vara och kunna vara stolt över vem jag är.