Bara för att jag inte gråter...
...betyder det inte att jag inte mår dåligt, att det inte gör ont eller att jag inte lider. När jag skratta som mest är det då jag känner den skarpaste smärtan, jag vill tränga bort mina känslor för det är så jag alltid hanterat det. Ingen förstår för de lyssnar inte mina ord, det ser bara mitt ansikte med det där leendet. Min själ skriker hjälp men ingen hör.
Jag önskar jag kunde reagera som alla andra, sitta och gråta och se sådär förstörd ut...att jag kunde få andra att känna min smärta. Jag vet inte varför jag inte kan känna det jag borde, jag vet ju att det finns där inne. Jag vill inte alltid vara den starka, hon som tog allt så bra, jag vill vara hon som föll ner, för det är verkligheten.
Jag önskar jag kunde reagera som alla andra, sitta och gråta och se sådär förstörd ut...att jag kunde få andra att känna min smärta. Jag vet inte varför jag inte kan känna det jag borde, jag vet ju att det finns där inne. Jag vill inte alltid vara den starka, hon som tog allt så bra, jag vill vara hon som föll ner, för det är verkligheten.
Kommentarer
Postat av: Caroline
Låter som när jag var deprimerad... jag satt en dag och tittade på Titanic när Kate Winslets karaktär beskrev min situation perfekt.
"It feels like I'm standing in the middle of a crowded room, screaming at the top of my lungs and no one even looks up!"
Man tycker att man ger folk så tydliga signaler att man mår skit. Men man måste komma ihåg att dem inte kan läsa ens tankar. När jag äntligen efter 4 år berättade om mina problem för mina vänner så bara gapade dem, för dem hade verkligen inte märkt något! Prata, prata, prata är mitt råd :) Förklara hur du känner.
Trackback
