tystlidande

Jag börjar bli rastlös, uttråkad. Jag vill göra något, jag vill ut i livet och bara få börja leva. Ibland orkar jag inte vänta och börjar leta febrilt efter lägenheter och är då helt plötsligt beredd att flytta vart som helst bara jag får en lägenhet och kan bo som en normal människa. Jag tänker inte på allt annat runtomkring. Men det är skönt att få sånna "ryck", för en liten stund får jag glömma alla problem och kan bara tänka på framtiden, då ser jag allt framför mig och känner att det finns hopp. Jag har verkligen något att kämpa för och det får mig att orka.