tystlidande

Idag har jag verkligen känt mig tacksam för att jag slipper fortsätta leva det livet jag gjorde. Jag tycker fortfarande det här livet är jobbigt, det kommer jag göra tills jag tar mig ur det.  Tyvärr så är det här det enda alternativet så som Sverige ser ut idag, men en dag är det här bara minnen, det är inte för alltid.

De senaste dagarna har jag handlat lite saker till mig själv, sånna som jag vill ha och tycker om. Saker borde inte göra en lycklig men just nu är jag väldigt lycklig pga dom. Jag kan köpa vad jag vill, ingen kan ta sönder dom eller komma och säga att jag är dum i huvudet som köpte det. Det är mitt. Ingen kan längre ta ifrån mig det som är mitt!

Det är sån frihet att ni nog inte ens förstår om ni inte har upplevt det så som jag gör just nu. Jag fick aldrig ha kvar sånt som jag tyckte om eller köpa det jag ville. Kan inte ens räkna ihop hur många av mina saker som blev förstörda och jag kunde aldrig unna mig något speciellt utan att tänka på om det var värt det när jag visste att han skulle ta sönder det efter ett tag. Tillslut slutade jag köpa sånt som jag brydde mig om eller färsta mig vid sånt jag annars brydde mig om för det sårade mig enormt mycket när han gav sig på det, och han gick så klart alltid på det som hade personligt och känslomässigt värde.