tystlidande

Står inför så många viktiga beslut att jag håller på att bli galen! Just nu önskar jag bara att jag hade ett lugnt liv och hade vardagliga beslut att ta, inte sånna här som är så avgörande för hela livet. Hur ska jag veta vad som är bäst? Hur ska jag veta att jag gör det rätta? Det känns jobbigt att stå inför det här när jag egentligen bara skulle behöva lugn och ro just nu. Jag levde under konstant stress under så många år kan jag inte bara få finnas till ett litet tag?

Alla säger att jag inte ska tänka så mycket utan ta det som det kommer, men det är inte så enkelt när myndigheterna vill ha svar nu. Jag kan inte ta det som det kommer för jag vägrar låta de bestämma över mig. Jag måste ha egna planer, egna visioner och egna tankar annars bestämmer de åt mig vad som blir bäst för dom. Det vägrar jag. Men hur lätt är det att veta allt det där nu när jag för bara månader sen hade givit upp om livet och mig själv. Fråga du mig då vad jag tyckte om någonting var det inte mina tankar du fick, utan hans. Och det kom konstigt nog naturligt, jag hade raderats ut och tankemässigt var jag en kopia av han... egen vilja visste jag inte ens vad det var. Och nu helt plötsligt ska man veta exakt vem man är, vad man vill och hur framtiden kommer se ut, det är inte lätt.

Tycker nog att myndigheterna borde prova på det här själva så kanske de kan ha liiite bättre förståelse för hur det är i min situation och att det inte bara går att "glömma och lägga det bakom sig" på 2 sekunder efter allt jag varit med om. Och glömma? Ja det skulle vara väldigt intressant att se hur snabbt ni skulle glömma om ni ens en enda gång var instängd i en lägenhet i flera timmar med en person som torterade er. Ja det skulle vara riktigt intressant.