tystlidande

Igår när jag skulle somna kom plötsligt alla känslor som jag kände den där sista gången. Jag såg allt spelas framför mig i huvudet och jag hamnade just i den stunden känslomässigt. Jag brukar annars kunna tänka bort det ganska snabbt med vissa egna knep men den här gången gick det inte och det var riktigt obehagligt.

Jag har fått tipset att tänka ut ett eget slut som slutar bra för att kunna tänka bort "tänk om...", för då har du redan slutet så du vill ha det i huvudet och då är det enklare att komma ifrån den värsta rädslan om hur det kunde slutat och det kan även hjälpa mot mardrömmar tydligen. Men eftersom jag vet sanningen så går det inte, jag vet hur det hade slutat och det kan jag omöjligt tänka bort. Jag vet att han nu vill avsluta det han aldrig fick gjort.

Det som gör mig väldigt osäker när jag går ut är hur jag ska agera om jag ser honom från långt håll eller om han plötsligt bara hoppar på mig utan förvarning, t.ex. bakifrån. Hur mycket jag än planerar för olika scenario känns det som att om det kommer ske på ett sätt som jag inte alls är beredd på. Jag är så orolig för att jag ska bli handlingsförlamad, att rädslan ska slå ut hela systemet i kroppen och jag bara står där, helt chockad.

Jag vet att jag inte har någon chans mot honom, han är dubbla mig och att göra motstånd gör bara saken värre. Det är som den gången när han tog hårt struptag om min hals och vägrade släppa, jag försökte dra i hans händer några gånger men gav snabbt upp när jag märkte att han började tryckte hårdare och jag liksom accepterade läget... så jag låg bara helt still och nästan väntade på att dö. Jag är så rädd för att det ska bli så igen, att jag inte ska kämpa för mitt liv om den dagen skulle komma då han hittar mig...