tystlidande

Kan inte sova, som vanligt.

Idag har det inte hänt mycket, går bara och väntar på svar, tills dess står livet lite stilla men det kan jag ta.

Det känns som det inte är förens nu jag verkligen får veta vem jag var tillsammans med. Han var så bra på att ljuga och dölja, han fick alltid saker att framstå så som han ville och styrde det. Han såg till att man såg det han ville att man skulle se och jag förstår verkligen inte hur han lyckades med det, det var som att han kunde styra hela världen från sitt huvud.

När jag var med honom var jag som i en helt annan värld, i hans galna värld. Vi spelade ett spel framför många, och jag spelade det som en erfaren spelare utan att jag ens fått spelreglerna. I det spelet fick jag leva ut drömmarna och leva det liv jag önskar jag hade... varje dag längtade jag tills vi skulle få spela igen för det blev det jag höll fast vid, de bra stunderna då vi spelade så bra, då vi hade det perfekta livet. Då vad jag som hans robot, hans tankar var mina och han styrde till och med mina rörelser som en marionettdocka. Han behövde bara kolla på mig så visste jag vad jag skulle göra, vad jag skulle säga. Hans blickar sa allt.

Men missförstod jag någon gång och förstörde hans perfekta drömvärld, då slog han sönder mig.