tystlidande

Det har varit dålig uppdatering pga så mycket händer just nu. Jag börjar må sämre och sämre för verkligheten kommer ikapp, jag får ångest och ibland rejäl panik och det kommer oftare och oftare och jag har svårt att sova, sover ca 3 timmar/natt och sover då jätte oroligt.

Jag har märkt att jag känner en viss avsky till män och jag litar inte på någon, såfort en man är nära mig, försöker att ta kontakt eller vad som helst så får jag panikkänslor och tror han ska göra mig illa, att alla spelar snälla men innerst inne är de samma monster som Han var. Jag kan gråta jätte länge och börja tänka på vad Han gjorde mot mig och jag tror att vilken man jag än träffar kommer han vilja skada mig på samma sätt. Det som skrämmer mig mest är att inte kunna ta mig ur situationen jag är i, det gör mig så livrädd för jag kommer ihåg varenda känsla de gånger när jag blev inlåst och jag var hjälplös och jag visste att han inte slutar förens han skadat mig riktigt rejält eller svimmar av (eller ännu bättre dödar mig).

Jag känner mig så förstörd, han har tagit så mycket från mig och ibland känns det som jag aldrig kommer bli "normal" igen, de här minnena kommer jaga mig för resten av livet och jag kommer aldrig kunna ha en normal/sund relation till en man. Jag kommer alltid vara misstänksam och bli rädd såfort han höjer rösten, hur ska jag kunna lita på någon igen? Hur ska jag veta vad som döljer sig bakom ytan? Och hur ska jag kunna lära mig vad som är rätt eller fel i ett förhållande? Jag har blivit så nedtryckt och normaliserat allt han gjorde mot mig att jag inte vet vart gränsen går, jag vet inte vad som är fel längre.