Frustration
Jag blir så frustrerad över att alla säger "ja jag förstår, vad hemskt, vad jobbigt, kan tänka mig det...bla bla bla" och man tror verkligen att de fattar men sen när det kommer till kritan så förstår fan ingen ett enda skit! Hur kan man inte förstå varför jag är rädd? Hur kan man inte förstå att jag har mardrömmar och är traumatiserad efter allt jag gått igenom? Är det vardag att ens pojkvän försöker döda en? Jag fattar verkligen ingenting. Jag har en stor hotbild riktad mot mig och alla vet vad Han är kapabel till, men ändå förstår det inte varför jag är rädd och inte lever på som vanligt?! Jag gömmer mig inte för att det är roligt, för att kunna leka katt och råtta leken, utan för att jag inte vill dö.
Jag är så glad att jag lärt mig vara stark ensam, jag behöver igen annan som gör mig lycklig utan jag kan göra det själv. Det är bara jag som tänker på mig själv i slutändan, därför är det jätte viktigt att vara rädd om sig och se till sitt eget bästa först innan man bryr sig om andra för ingen räddar dig innan den räddar sig själv.
Jag förstår vad du menar och jag lider med dig. Det är fruktansvärt att läsa din blogg. Varje gång jag gör det gråter jag, för jag känner med dig. INGEN ska behöva gå igenom något sådant som du gör. Du är en stark människa. Även om jag inte känner dig så finns jag här fall du behöver skriva av dig till någon. Jag vet hur det känns att vara rädd, och ingen tar det man säger på allvar. Frågan är när de kommer göra det, först när det är försent. Stå på dig, du är stark! Du har gett mig styrka.
Hej....snubblade över ditt blogginlägg när jag sökte en bild för ett inlägg som liknar ditt.
Känner att jag har en aning om hur du känner dig, men i mitt fall var det inte ytliga blåmärken som kom till utan blåmärken på själen. Min enda tanke var dagligen att - den dagen han slår mig så flyttar jag...Om jag hade gjort det vet jag inte idag för det gick aldrig så långt. Barnens skola blandade in socialen och nu lever jag ensam. Jag är inte stark och beundrar dig verkligen för att du lärt dig vara stark.
Ville bara visa att vi är fler som du.....
Även om ditt inlägg är från 2010 så ville jag skriva till dig.
//Kram
