tystlidande

Tanken att bli lämnad, av vem som helst som jag bryr mig om, är riktigt jobbig. Den gör mig rädd. Det är en annan kvinna här som jag fått jätte bra kontakt med och som jag pratar och umgås med varje dag som ska flytta härifrån till en stad jag inte kommer kunna åka till för att hälsa på henne. Jag tycker inte om när livet förändras, när någon man bryr sig om inte kan vara nära en, och man blir lämnad ensam... jag vill inte vara ensam mer! Jag vet att livet är såhär, men jag har så svårt att acceptera det.

Jag ska åka bort i veckan, behöver byta miljö ett tag och komma ännu längre bort från Han, känns som det verkligen behövs och att jag måste fokusera på något annat ett tag. Vet inte hur länge jag bli borta men några dagar i alla fall.