tystlidande

Jag gör inte mycket om dagarna, men mycket händer i mitt huvud och det känns som jag inte har en enda minut över... men trots allt känner jag mig lycklig nu. Jag är rädd, men inte för den jag älskar och som borde älska mig, jag är bland människor som säger att jag är vacker och jag tror alltid att de pratar med någon som står bakom mig när de säger det. Jag?! Vacker!? Jag är ju en hora, jag är så ful att ingen annan kille förutom Han vill ha mig och jag ska vara glad för det, jag är den man skämms att synas ute med för att jag inte är lika fin som alla andra tjejer. När jag ser mig i spegeln ser jag en jätte ful människa, jag undrar vad det är de tycker är vackert... men jag blir så lycklig innerst inne, att få höra sånt gör hela min dag och även fast jag inte förstår vad de menar så är det en skön känsla. Jag är vacker.

Det är lycka att bara få vara, ingen som sätter press på en och man måste inte gå runt på tå för att man inte ska trampa på en mina så Han exploderar. Jag styr mitt egna liv nu, jag tar mina egna beslut och jag får vara mig själv, ingen tar längre mina tankar och åsikter ifrån mig, det är en sån otroligt underbar känsla!

Jag vet att även om de kommer ta lång tid så kommer jag någongång nå målet, allt kan inte bli bra på direkten man måste ha tålamod, och just nu står jag ut för jag vet att jag en dag står där med ett stort leende på läpparna och är sådär lycklig som alla människor förtjänar utan den där rädslan hängande över en.