tystlidande

Idag fick jag ett samtal från polisen som jag inte alls blev glad över. Det känns som hela systemet försöker lura mig, det är liksom jag mot dom och den som blåser den andra bäst vinner. De utnyttjar mig för att de ska få sin vilja igenom, de tänker inte på vad de kan få för konsekvenser för mig och att jag kanske får gömma mig hela livet pga deras agerande. De erkänner att de inte kan skydda mig på det sättet jag skulle behöva, men ändå sätter de mig i en väldigt farlig situation. Är det inte dom som ska skydda oss? Ska de verkligen vara dom som gör oss ännu räddare?

Helt plötsligt slocknade ljuset för mig och livet blir kanske inte alls som jag trodde och det gör mig förkrossad. Jag började verkligen acceptera att jag är där jag är och att livet ska förändras, men nu kanske jag inte ens kan bo kvar och allt jag byggt upp här kommer raseras. Jag blir så arg över att alla har svikit mig, att bara vara i en sån här situation är tungt men jag får kämpa så himla mycket mer för att ens kunna leva... allt jag kämpar för borde vara en självklarhet.