tystlidande

På ett sätt är jag faktiskt glad över misstagen som skett, även fast jag blivit mer utsatt pga det kan jag ändå vända allt till min fördel om utgången blir så som jag hoppas och tror, så det var egentligen det bästa som kunde hända. Visst, jag får lida på vissa punkter för det men det är värt det om man tänker på helheten, jag har fått rätt till mer hjälp och skydd än jag hade fått annars eftersom jag valt att inte polisanmäla och polisen vägrar hjälpa mig.

Trots mina positiva tankar har jag varit väldigt deprimerad idag. Det är jobbigt att må såhär dåligt och känna att man tappat livslusten. Jag tänker att jag borde förstått vad lycka var när jag hade den, även fast man inte kan sitta och ändra på det förflutna så önskar jag att jag hade uppskattat livet när jag hade det bra, allt innan det här hände och innan jag träffade honom.