tystlidande

Jag har haft samma typ av mardröm nästan varje natt den senaste veckan, den enda skillnaden är att de utspelar sig lite olika men rädslan är alltid den samma; Jag är rädd för att han ska få reda på vart jag bor.

Jag tänker ofta i verkliga livet på hur jobbigt det skulle vara om han fick reda på min adress, hur arg och ledsen jag skulle bli om jag skulle vara tvungen att flytta från den här lägenheten och den här staden där jag börjat bygga upp mitt nya liv. Allt skulle ju bara rasa mitt framför ögonen och jag skulle behöva börja om ännu en gång. Jag tror inte att jag skulle klara det, och det är därför jag är så rädd för att det skulle hända. Jag skulle ge upp. Jag borde inte tänka på det sättet, "tänk om...", för det finns ju en miljon saker som skulle kunna hända, men jag har hakat upp mig lite på just det där. Men jag börjar faktiskt även väldigt intensivt tänka på allt som hänt, inte bara slagen utan allt möjligt runtomkring också. Funderar och har mig lite för mycket men jag vet inte om det är en del i processen eller något helt annat? Jag vet att man kommer in i olika faser, men har ingen koll på vilka faser det är.