tystlidande

Fick mail från min förra kurator som hjälpte mig att ta mig ur hela den här soppan, jag gick på samtal hos henne i hela 1,5 år och hon blev mer som min vän än kurator även fast vi ju inte hade kontakt utöver samtalen. Jag kände från dag ett att hon genuint brydde sig om mig och jag har aldrig utvecklats så mycket som när jag gick hos henne, vi klickade från första stund. Vi mailar varandra lite då och då och jag saknar att gå hos henne, hon hade varit det bästa för mig nu efter separationen eftersom hon var med så långt innan och redan vet om allt som hänt och träffade mig när jag var mitt uppe i allt, hos psykologen jag går hos nu måste man ju ta om allt från början och det kommer ta ett tag tills hon förstår hur jag fungerar och tänker men hon kommer nog aldrig få sån bra insyn i det hela som min förra kurator. Jag vet med all säkerhet att det är tack vare henne jag är så stark som jag är idag.