tystlidande

Pratade med polisen idag och vi beslutade att inte fortsätta med larmtelefonen. Det har känts väldigt tryggt att ha den men jag kan ju inte ha den för resten av livet så det är bra att jag nu får jobba på att känna mig trygg såhär, utan den. Även fast han fortfarande letar efter mig måste jag börja leva så normalt som möjligt, jag vet inte när jag kan definera att jag har ett normalt liv, men jag känner att jag kommer närmare och närmare. Polisen jag pratade med sa polisen i min hemstad har bra koll på honom (pga andra händelser) och det är en trygghet i sig. Jag hoppas också han märker att de är honom hack i häl, då är han alltid försiktigare med vad han gör och han har även då viktitigare saker att tänka på än att försöka hitta mig.