Kämpade in i det sista
Tog mig iväg till studivägledaren vid 10 men hon kunde inte riktigt hjälpa mig så nu måste jag ringa runt för att få mina betyg hemskickade så jag kan räkna ut vad jag har för snitt betyg och sen börja kolla på utbildningar som verkar roliga. Jag kommer till att börja med jobba när min sjukskrivning upphört helt och jag är "friskförklarad" men sen kommer jag absolut vilja studera. Jag kämpade jättehårt med mina studier samtidigt som jag var ihop med han och det var inte lätt, men jag klarade det, dock beror mycket av min utmattning på att jag så gärna ville göra bra ifrån mig i skolan och pluggade flera timmar varje dag fast jag egentligen inte hade kraft till det. Jag vägrade ge upp och skolan gav mig självförtroende, det var när jag gick där som jag insåg att jag faktiskt var bra på något, men i slutet var det riktigt tungt när han bara blev värre och värre men jag är glad över att jag aldrig lät honom förstöra. Eftersom jag visste att det skulle bli såhär som det blev när jag lämnade honom så stod jag också ut längre än jag borde, jag ville bli klar med skolan och inte bara lämna allt mitt i en kurs när jag hade kämpat så hårt. Jag tror många tror att de var en bortförklaring till att jag inte ville lämna honom, men jag vara bara fast bestämt i hur jag ville ha det och hur jag skulle kunna göra det lättare för mig själv eftersom jag redan en gång tidigare fått försmak på hur lång och krokig väg det här skulle bli.
