tystlidande

Lyckades ta mig ut i solen några timmar, kände mig jätte seg och trodde aldrig jag skulle lyckas men till slut så... tycker det är trevligt att sommaren börjar komma samtidigt som jag tycker det är lite jobbigt. Kanske beror det på att det har hänt så mycket i mitt liv och med mig själv sen jag lämnade honom och jag känner mig lite vilsen just nu och inte riktigt vet vart jag är påväg? Det är ganska omvälvande med så stor förändring på så kort tid. Fast jag känner mig ändå positiv, jag har kommit mycket längre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig för 8-9 månader sen, jag ångrar (såklart) inte en sekund att jag lämnade honom, jag har kommit över honom som person och det gjorde jag helt för några månader sen, vilket jag trodde skulle ta flera år. Det enda som finns kvar är allt han har gjort mot mig, och jag kommer aldrig glömma det men jag kommer ändå kunna gå vidare och lämna det bakom mig. Jag känner mig fri att göra vad jag vill, jag får inte dåligt samvete eller undviker saker för att jag tänker på honom och vad han tycker och tänker om det, jag har kvar vissa begränsningar men som mer är till följd av hur jag blev behandlad. Jag har bättre självförtroende och självkänsla än vad jag någonsin har haft och jag trivs trotts allt med mitt liv i helhet. Jag försöker att inte jämföra mig med andra, utan hur jag har haft det innan och om man jämför med det svävar jag på rosa moln just nu.