tystlidande

Igår var det 1 år sen jag flyttade till den nya staden, ett hastigt val av vilken stad jag skulle till men ett av de bästa jag gjort. Tänk, nu är jag här 1 år senare, och jag som hela tiden satt och undra hur allt skulle vara då... Jag visste ingenting, bara att jag skulle försöka överleva. Ett tag var det uppe på tapeten att jag skulle flytta utomlands - Danmark, Spanien eller England, men jag tror det var ett bra val att stanna i Sverige, dock kan jag absolut tänka mig att flytta utanför Sverige om några år, beroende på hur tillvaron och livet ser ut då.

Jag jublar inombords över att jag klarat allt det här, det har varit jätte svårt men jag har klarat det!

Jag kommer ihåg hur jag precis efter flytten satt och bläddrade 1 år frammåt i almanackan, det var så många sidor och det kändes verkligen tungt... jag visste hur mycket smärta jag skulle behöva känna innan jag kom till det sista bladet, hur svårt det skulle vara på vägen men jag var så nyfiken på hur allt skulle bli att det fick mig att orka. Jag är fortfarande nyfiken på vad som kommer hända härnäst, vart jag kommer stå om ytterligare ett år. Jag har inte kommit i mål än, men dit ska jag!