tystlidande

Det finns en del från de skyddade boendet som jag saknar så mycket, önskar att de kunde bo här och att vi kunde haft varandra. Bestämde mig för att ringa en kvinna idag som jag inte pratat med sen i sommras och jag påmindes verkligen om hur mycket enklare det är att prata med nån som varit i samma situation och att man känner en stark samhörighet med personen, den känslan är underbar att känna. Man känner sig inte utanför och konstig som annars, då man måste hålla sig i bakgrunden och tänka på vad man säger, men med henne kan jag vara mig själv och prata om vad jag vill och jag vet att hon inte kommer skada mig. Fick plötsligt en längtan tillbaks till skyddade boendet, till de fina minnena vi har tillsammans därifrån. Tänkte för någon dag sen på vilken tur det var att jag inte fick en egen lägenhet på direkten utan att jag hamnade där, det har hjälpt mig på många områden och var helt nödvändigt för att kunna komma vidare på ett bra sätt, och här är också samhörigheten ett nyckelord. Det finns en mening med allt.