tystlidande

De här senaste dagarna har jag inte gjort någonting, bara funnits till och tagit hand om mig själv. Förbereder mig mycket mentalt på flytten för det känns väldigt jobbigt och påfrestande att bo själv samtidigt som jag inte kan vänta på att få flytta. Det jobbigaste är rädslan och tanken på att något kan hända. Ibland tänker jag att jag vill träffa en kille bara för att nån ska kunna bo med mig så jag slipper vara ensam, speciellt på kvällarna. Men jag vet att det inte är någon bra lösning alls, det är självisk och skulle i praktiken bara göra allt värre.