tystlidande

I natt drömde jag om Han. Det var ingen mardröm som det brukar vara, utan jag drömde att vi fortfarande var ihop och att han hela tiden pratade med en annan tjej i telefon framför mig som gjorde mig olidligt svartsjuk. Den känslan gjorde nästan fysiskt ont och skar i hjärtat. Jag har tänkt på det hela dagen och när jag satt och åt middag tänkte "tänk om han var här och kunde smaka min mat". När jag kom på mig själv med att tänka den tanken så började jag tänka på alla dåliga sidor hade för att få bort den jobbiga saknar känslan. Jag är så rädd för den känslan, det känns som den kan få mig att impulsivt handla på ett mycket dåligt sätt när jag mår dåligt. Jag vill inte börja sakna nu, jag vill gå vidare.

Alla känslor som börjar känna kanske grundar sig i att jag är rädd för att behöva vara ensam efter flytten. Även fast jag var med honom kände jag mig så ensam i alla år, så vill jag inte känna igen men ibland glömmer jag hur vårt förhållande verkligen va, jag får för mig att han är den enda som kan göra mig lycklig. Flytten närmar sig med stora kliv och om 3,5 veckor bor jag ensam. Helt ensam.