tystlidande

Igår natt låg jag och tänkte jätte länge, kunde inte sova. Jag var så arg att jag nästan ville gråta för att jag blivit så misstänksam mot människor. Jag vill inte vara sån, det är jobbigt inombords och det går åt mycket tid till att tänka på det. Det känns som jag inte ens kan ha en normal kompis relation för att jag överanalyserar allt som personen gör eller säger vilket slutar i att jag funderar på att bryta vänskapen helt. Jag försöker tänka annorlunda, att jag inte är alla människors mittpunkt, för ibland tror jag att alla pratar om mig och planerar hur de ska göra mig illa för att de inte tycker om mig eller att han har skickat någon som ska lura mig. Och jag tänker så om människor jag pratar med om som jag utåt sätt vet tycker om mig, men det känns som att alla kan spela, jag har sett hur vissa gör och det är det som skrämmer mig. Det jag är mest rädd för är att jag ska sänka min misstänksamhet mot människor och sedan hamna i problem och ångra att jag var så dum och litade på någon. Jag vill ha lärt mig av det som hänt och aldrig begå samma misstag igen.

Jag vet inte vad som är normalt när det gäller en del saker, och det vill jag lära mig. Men hur? Jag vet att det skulle vara bra för mig om jag såg hur andra är i sina relationer, vad de tänker och vad de accepterar eller inte. Det är bara det att det är svårt nu när jag bara är bland människor som är i samma situation och tänker liknande som mig. Vi triggar varandra till att inte lita på någon och bekräftar varandras fel tänkande.