tystlidande

Fick tidigare idag reda på att han ringt till en släkting och låtsades vara från ett företag och undrade om min släkting visste vart jag var då "de inte får tag i mig". Han är inte dum han, han försökte ge sig på den svagaste länken men jag känner honom precis så bra som jag trodde, jag visste att exakt det här skulle hända. Jag väntade bara på att få höra det. Jag ska aldrig mer tveka på min intuition och lyssna på vad alla andra tror, jag känner honom bäst och vet hur han tänker efter alla år med honom och därför ska jag alltid följa det jag känner. Alla män är inte likadana och den som bäst kan avgöra hur stort hotet är, är kvinnan själv. Men det är inte många som tror på mig, de tror att jag är rädd för att han har skrämt upp mig, vissa har till och med sagt "jag tror nog han har fullt upp med sitt liv och har glömt dig nu", men han fungerar inte så. Jag vet hur han tänker för jag kännt honom i flera år, han följer ett mönster. Jag vet hur han ser på mig och hela situationen, för varje dag som går växer hatet och desperationen inom honom, tillslut kanske han vill få tag i mig till varje pris. Hur ska jag få alla att förstå det? Varför tar ingen mig på allvar? Som jag sagt innan; måste man bli dödad för att folk ska förstå? 

Det kan kännas lite förnedrande ibland, de låter mig inte vara rädd, men de vet inte hur det känns att vara jag.