tystlidande

Jag var ju bortrest mellan 1-4 januari, det var helt underbart. Som vanligt kommer ångesten när jag kommer hem och i går natt kunde jag inte sova, jag låg och vände och vred mig och fick "flashbacks" från jobbiga händelser och låg även och tänkte på mitt liv. Jag vill att det ska gå frammåt men det jag vill passar inte ihop med den förmåga jag har just nu. Många undrar varför jag har så bråttom, varför jag inte bara tar allt som det kommer just nu och låter mig själv läkas. Jag har suttit och funderat på varför och kom fram till att det hela handlar om myndighetera, som vanligt. Så fort jag haft kontakt med dom är jag jätte uppstressad och mår ännu sämre för i deras finns det inget som heter "vila", utan allt ska ske snabbt och dom tar ingen som helst hänsyn till mig.

Fick ett mail idag av en kontaktperson jag har där det stod att jag ska börja leta efter andrahandslägenheter på blocket eller liknande. Jag undrar hur hon tänker? I en andrahandslägenheter får man inte bara byta till en säkerhetsdörr och sätta in galler innanför dörren vilket jag måste ha för att kunna känna mig trygg i min bostad, och det vet hon mycket väl. Det där är en kostnad som läggs på förstahandsägarens hyra i flera år och jag skulle aldrig vilja berätta för den personen om min situation för då skulle jag känna mig riktigt utsatt. Det här är inte första gången jag känner att just hon inte tar mig på allvar.