Ibland behöver man sitta ner och bara tänka
Efter att ha fått tid att tänka och fundera över mitt liv så mår jag mycket bättre än jag gjorde när jag skrev sist, och en kommentar jag fick till det inlägget fick mig även att tänka om helt. Jag har insett att jag måste acceptera att jag inte har det så som jag vill ha det just nu, men en dag kommer jag få det. Livet är inte slut, det finns så mycket kvar jag kan göra med mitt liv och jag har fortfarande chans att få det bra och lyckas. Det känns ibland som mitt liv står helt still och att jag står och trampar på samma ställe och har gjort det de senaste året, men jag kommer ju inte alltid vara kvar här. Efter sommaren börjar jag arbetsrehabiliteringen vilket jag egentligen inte känner mig helt redo för men jag tror det verkligen kommer vara bra för mig att komma in i arbetslivet igen, jag kommer känna att mitt liv har börjat sättas i rullning.
Jag tror jag har för höga mål, det är därför jag känner att jag inte kommer någonstans för de är så långt borta och jag vill lyckas nu. Jag känner mig misslyckad om jag jobbar på ett jobb som i andras ögon inte är speciellt bra, men jag måste lära mig att inget i livet är beständigt, bara för att jag inte börjar utbilda mig nu betyder det inte att jag aldrig kommer göra. Alla börjar någonstans och alla gör saker i olika ordningsföljd, men ingen är sämre för det. Man ska nog inte jämföra sig så mycket med andra, det enda som betyder något är att man gör saker som man själv blir lycklig av.
