tystlidande

Åkte till min hemstad igår för att tvätta kläder eftersom det inte finns någon tvättmaskin där jag är och det är närmare att åka dit än hem till mig. Mådde inte bra av att vara där alls, var på helspänn och hela tiden orolig.

Fick frågan om jag ville stanna i helgen, men jag känner att mitt psyke inte orkar det och det är lite känsligt att vara där för mig just nu när det var den här helgen för 1 år sen allt hände. Jag kan vara vart som helst bara jag slipper vara där alla mina hemska minnen finns. Mår så bra här, rädslan exicterar inte och problemen är som bortblåsta. Ibland funderar jag på om man ändå inte skulle trivas bäst på landet, där man har naturen utanför dörren och allt är så mycket lungnare och fridfullare. Men det är väl vintrarna som kanske kan vara ganska jobbiga när man bor såhär på heltid...