tystlidande

Håller på att tvätta och hamnade i en väldigt obehaglig situation när jag var i tvättstugan. Jag slängde soporna innan jag hämtade tvätten och såg då en bil stå med motorn på som väntade på någon, det satt två personer i men jag såg bara den ena. Brydde mig inte så mycket förutom att jag tänkte att de inte riktigt passade in i det här området. När jag håller på att fixa i tvättsugan och står med ryggen mot dörren (som det finns ett fönster i) så får jag en konstig känsla och vänder mig om och ser att det står någon och tittar på mig, och det ser ut som samma kille som satt i bilen. Han står inte med hela kroppen och tittar rakt in utan böjer fram huvudet från sidan och när han ser att jag lagt märke till honom försvinner han snabbt. Försökte lugna mig med att bara personer som bor här kan komma in i porten men får panik när jag märker att jag inte har med mig min telefon. Mina ben och armar börjar skaka och mitt hjärta slår jättesnabbt. Jag kollar mot fönstret som finns ut mot gården för att se om man kan öppna det så jag kan ta mig ut därifrån om någon försöker slå upp dörren, det går men jag får ändå den där obehagliga känslan av att känna mig instängd och hjälplös och tänker "okej är det nu jag ska dö?" och börjar tänka på om jag har på något hemma som kan vara farligt/börja brinna om jag inte kommer tillbaka. Jag tänker även på om någon kommer höra mig om jag skriker.

Jag gör allt extra sakta eftersom jag inte vågar gå ut genom dörren och när jag är klar med allt och jag övervägt om jag ska ta mig ut genom fönstret eller dörren bestämmer jag mig för att gå ut genom dörren men tar mina nycklar och lägger en nyckel mellan varje finger och knyter sedan näven så att en nyckel sticker fram mellan varje finger så jag kan slå på ett sätt som skadar personen som eventuellt skulle kunna attackera mig så den tappar fokus på mig. Jag går inte den vanliga vägen utan går mot motsatt håll och kollar bakom mig hela tiden och är beredd på att springa.

De här situationerna får mig att må fysiskt dåligt efteråt eftersom de gör mig så rädd och dödsångesten jag upplever i den stunden är hemsk. Jag känner mig jätte svag i kroppen, som om jag sprungit ett maratonlopp och blir helt ofokuserad.