tystlidande

På fredag får jag besök igen och de ska stanna till söndag. De ska även ta med mitt husdjur så det ser jag fram emot, hoppas bara det inte känns lika jobbigt när de åker som förra gången, då kände jag verkligen "vad gör jag här? Jag borde följa med hem!" även fast jag trivs bra här, så jag förstår inte riktigt varför de känslorna kom. Men ibland kan jag tänka att jag vet att jag inte har något annat val än att trivas här, så jag vågar inte känna något annat. Jag kan inte flytta tillbaks till den staden jag kommer ifrån hur mycket jag än skulle vilja det. En känsla i mig säger också att han fortfarande letar och inte har givit upp, ibland kan jag även få för mig att han är nära, att han snart kommer börja leta här. Det är obehagligt.