tystlidande

I natt drömmde jag en mardröm igen. Jag drömde att jag stod på ett tak och såg han, det var uppenbart att han letade efter mig så jag försökte så jag tog försiktigt fram mobilen för att han inte skulle lägga märket till mig och ringde 911(?). Jag kollade mig omkring för att leta efter gatuskylten för att kunna berätta för polisen vart jag var och hittade den ganska snabbt. Jag väntade på att någon skulle svara men det bara fortsatte att ringa, jag vågade först inte lägga på för att jag inte skulle hamna sist i telefonkön men efter 5 min la jag på för att jag tänkte ringa det andra nummret till polisen som kanske skulle gå snabbare, så jag slog 112. Hela tiden önskade jag att jag skulle ha fått en larmtelefon av polisen. Ingen svarade och jag började få panik för nu hade han upptäckt mig och jag glömde gatunamnet så jag kollade på skylten igen men den här gången förstod jag inte alls vad det stod och kunde absolut inte uttala det. Paniken bara växte och jag väntade hela tiden på att de skulle svara men det gjorde de aldrig. Det kom bara signaler.

Det värsta är att jag inte känner att det bara är så här i mardrömmar. Visst svarar polisen alltid, men sist jag ringde gick det många signaler innan de svarade och det tog lång tid för polisen att komma även fast jag sa grät helt hysteriskt och sa till telefonisten "hjälp han kommer döda mig". Jag fick upprepa vilken adress de skulle komma till och vad jag hette i efternamn flera gånger för jag kunde inte prata högt/i normal samtalston och jag fick mer och mer panik för varje gång hon inte hörde rätt. Det var som i en skräckfilm. Ja visste att han skulle kunnat komma åt mig när som helst, och jag var redan skadad och kunde omöjligt skydda mig pga det. Jag har aldrig känd mig så hjälplös.